6000 kronor per cykel betalar Stockholms inkomsttagare på sin skattesedel. Inte för att köpa en då, utan för att transportera den med buss. Jo, ni läste rätt. Den senaste i raden av uppdagade slöserier med skattepengar i Landstinget är skrattretande.
Idag tar SL:s styrelse beslut om att avbryta projektet . Så mycket som 5,8 miljoner investerades i ombyggnad av bussar, information och cykelkrokar, som resulterade i 900 förflyttade cyklar. De miljonerna är alltså kastade i sjön. Detta är nu inget ovanligt av den borgerliga majoriteten. Antingen har SL gjort en otroligt dålig behovsanalys eller är detta ett rakt igenom populistiskt projekt, framdrivet av en borgerlig majoritet utan kontakt med verkligheten? Det sista verkar troligt, och knappast särskilt ovanligt, NK-express talar ju även det för den typen av politik.
Är det här med att ha cykeln med sig på bussen verkligen ett allmänt problem som skattepengar ska finansiera? Vad kostar det att buda cykeln? Eller varför finns det inte företag som erbjuder sig att transportera cyklarna? Det finns ju de som har som jobb att segla hem segelbåtar som ägaren lämnat i hamn eller köra hem bilar som man ställt vid flygplatser? Borde inte (M) tycka att detta är något för den privata tjänstesektorn snarare än för skattebetalarna? Det hade ju dessutom varit billigare och köpa ytterligare en cykel till dessa 900 personer som faktiskt har använt sig av servicen.
Jag reagerar starkt på den här typen av ensidiga satsningar, som bara gynnar ett fåtal människor. Istället för att investera pengar i fungerande cykelparkeringar, utöka antalet lånecyklar i länet, eller satsa pengarna på säkrare cykelvägar, så driver man genom ett förslag som varken utvecklar SL eller egentligen gynnar särskilt många cyklister.
Nu vet ju även jag att 5,8 miljoner inte är en summa som skulle täcka kostnaden av särskilt många cykelparkeringar, men många bäckar små… Och tyvärr verkar dessa bäckar snart har samlat sig till en å i det moderatledda Stockholms läns landsting.
Lämna en kommentar